Passionen för det reala
Ett tvärkonstnärligt forskningsprojekt om det dokumentära.
- Del 1: Dokumentärens poetik
- Del 2: Från tidstrogenhet till dokumentarism – nya sociala och estetiska möjligheter för operakonsten
- Del 3: Education annex. Passion for the real
- Del 4: Design och verkliga möjligheter – förnyelse och kontinuitet vid utformning av kök
Projektsekreterare:
Royner Norén
epost: Royner Norén
Inledning
Konstnärligt FoU bedrivs i Göteborg sedan 1970-talet, de senaste åren med anslag från vetenskapsrådet till kollegiet ArtTech Sublime. Kollegiet har bland annat fokuserat begreppen poetik och doxologi som utgångspunkter för konstnärlig forskning. En sådan hållning, som också går att motivera utifrån ett samtida filosofiskt betraktelsesätt (se t ex Rosengren, Mats, Doxologi, en essä om kunskap, 2002) eller ett kultursociologiskt (hos Bourdieu var just doxan ett av de mest centrala begreppen) betyder att konstnärligt FoU skulle kunna fokusera den doxa eller den "poetik", den lära eller de läror som en konstnär eller en grupp av konstnärer brukar för att ge mening, analysera, undersöka, reflektera, problemformulera och problemlösa eller helt enkelt "hålla på" inom en given konstnärlig praktik. Denna hållning till konstnärlig kunskap ligger till grund för de gränsöverskridande projekten inom vårt program Passionen för det reala, där företrädare för fri konst, opera, film och design såväl gemensamt som i egna projekt och med vitt skilda teoretiska och metodiska utgångspunkter avser att reflektera och praktisera "dokumentarism" och utforska "passionen för det reala", både som konstnärlig strategi och tidsanda. Perioden från 1990 och framåt har kännetecknats av ett stärkt intresse för och en problematisering av dokumentären på alla konstområden. Man kan se detta i svensk och internationell kulturdebatt (DN-debatten om dokumentarismen 1994) liksom i Hal Fosters The Return of the Real (1996). Men förutsättningarna för dokumentär konst är annorlunda och mycket mer motsägelsefulla idag, i det som Zygmunt Bauman kallar för den "flytande moderniteten", jämfört med 1960-talet. Å ena sidan har det modernas självkritiska potential avtagit. Å andra sidan har postmodernismens språkkritik utsatt relationen mellan betecknande och betecknat, och därmed dokument och "sanning", för en fundamental kritik som pågått parallellt med bild- och höghastighetsmediernas erövring av vårt medvetande. Inom postkolonial teori har den potentiella stigmatiseringen och rasifieringen i dokumentärens och mediernas apostrofering av "den andre" betonats. Kultursociologin och den postkoloniala teorin har i kritiken av bildkulturen och medialiseringen fått sällskap av filosofen Alain Badiou och psykoanalytikern och kulturkritikern Slavoj Zizek, som också är de två tänkare av vilka vi lånat beteckningen "passionen för det reala" som bestämning av en viktig aspekt av samtidskulturen och samtidskonsten. Zizek menar bland annat att vi i det fiktiva måste lära oss att urskilja det realas hårda kärna, med vilken vi kan bevara kontakten endast genom att låta den fiktionaliseras, men aldrig genom att låta den "förverkligas". Och att det reala, eller verkligheten, framträder sålunda alltid som fiktion, men denna elementära sanning får i vår hypermedialiserade tid till följd att det reala inte framträder i en skön eller en lekfull fiktion, utan som någonting spöklikt, språklöst, amoraliskt och subjektslöst, något som rubbar förutsättningarna för konstnärligt arbete med det dokumentära. Vi menar att det finns en produktiv länk mellan dessa tankegångar och den samtida konstens behov av att nå kontakt med verkligheten genom en ny generations sociala och politiska erfarenheter.
Detta behov, som skulle kunna betecknas som ett behov av en dokumentärens poetik fokuseras starkast i delprojekt 1, som handlar om dokumentärfilmens behov av konstnärlig förnyelse. De genremässiga förutsättningarna för en poetik förefallerdäremot vara betydligt mer stabila inom operakonsten där man tvärtom behöver bygga upp reflexiva redskap för arbete med det komplexa spelet mellan olika mimetiska och dokumentära nivåer. I delprojekt 3 – Education annex – fokuseras den dokumentära, relationella, sociala och konceptualistiska konstens möjligheter att ta aktiv del i samhällslivet, uttycka de globaliserade yngre generationernas livserfarenheter och de 2 (8) följder de nya funktionerna hos konsten måste få för utbildningarna i fri konst i framtiden. Riskerar passionen för det reala i själva verket att tillintetgöra de reflexiva gestaltande momenten i samtidskonsten och göra den till en instans för "förverkligande" av det reala – med Badious ord. Men också designämnet hänger nära samman med vår frågeställning. Såväl utformning av produkter som gestaltningen av designade produkter i reklamen bygger på spelet mellan ren funktion och gestaltning och designen styrs av vår bild av det reala och av olika samtids- och framtidsscenarion. Men den modernistiska självkritikens avtagande innebär att den modernistiska designens abstrakta koppling till framtiden rubbas och att nya produkter i vår tid istället måste kontextualiseras som delar av den existerande verkligheten, med alla de stilistiska och funktionella följder detta får för den konkreta utformningen av produkter idag. De olika delprojekten erbjuder unika ingångar i såväl förutsättningarna för konstnärligt arbete idag som i samtidens medvetande. För att kunna fungera väl som dynamiska utvecklingsprojekt i en stark forskningsmiljö behöver de kontakt med varandra, något som kommer att ombesörjas via den konstnärliga fakultetens ordinarie minikonferenser, tvärkonstnärliga tematiska och fria seminarieverksamhet. Vi avser inte att skapa någon ny struktur här, utan att istället använda oss av etablerade tvärkonstnärliga gränssnitt och kontaktytor med den offentliga debatten. Alla projekten får därutöver sina unika redovisningsformer – filmprojektet sin website om dokumentärens poetik, operaprojektet sina nydanande uppsättningar med dokumentation, projektet för fri konst avsätter sig i ett större utställningsprojekt i Moskva samt en bokdokumentation och designprojektets dialog med brukare kommer att dokumenteras i fakultetens skriftserie ArtMonitor, där även work in progress från de andra delprojekten kommer att redovisas.
Delprojekt 1: Dokumentärens poetik
Projektledare:
Professor Göran du Rées
Som en av sinnebilderna för begreppet flytande modernitet eller avmodernisering kan vi betrakta den rörliga, flyktiga, bilden. Bilden är till sin natur dubbel: den är både avtryck och gestaltning, närvaro och frånvaro, minne och vittnesmål, förflutenhetens närvaro i nuet och nuets närvaro i det förflutna, såväl källmaterial som "länk" till det förflutna, dokument och generator av ny verklighet och nya berättelser, avbildning och tecken, betecknat och betecknande. Men tidens anda och nya tekniker för framställning och reproduktion av rörliga bilder riskerar att upphäva balansen mellan förlaga och avbildning till förmån för en betoning på det betecknande, uttrycket, stilen som egen autonom verklighet. Den flytande modernitetens verklighetsbild har således stora likheter med en konstnärlig verklighetsmodell, med det stora undantaget att det i den nya virtuella verkligheten inte bara saknas en semiotik och en referentialitet, utan också en subjektivitet, en erfarenhet och därigenom en moralisk appell. Det blir nu den virtuella verklighetens gränser som tenderar att bli vår världs gränser, och det är förknippat med stora svårigheter att förvandla denna starkt föränderliga plastiska virtualitet till ett språk, till någonting som kan knytas till en social interaktion och till en subjektivitet – dvs till någonting som definitionsmässigt är osynligt. Den rörliga bilden tycks fungera utmärkt i sådana processer där man bygger upp, tillfälliga informationella, kommunikativa eller retoriska plattformar för njutning och/eller maktutövning där bildens beviskraft kan koncentreras till en kortare, övergående period: en social konflikt, ett krig etc. I den flytande modernitetens höghastighetstid är det inte längre någon som har tid och gå tillbaka kontrollera en bildberättelsers sanningshalt eller referentialitet i relation till nuet. Den subjektslösa rörliga bilden kommer att försvaras av ingen, och blir därför inte föremål för kritik. Medialiseringen av verkligheten framstår idag således som en serie dokument som snabbt avlöser varandra och producerar ett slags efterfrågan på verklighet – en passion för det reala – som de emellertid inte förefaller kunna tillfredsställa, eftersom centrala existentiella element har exkluderats ur den pseudodokumentära approach som kännetecknar så mycket av verklighetsåtergivning och verklighetsorientering idag. 3 (8)
Vårt projekt syftar alltså till att med utgångspunkt i samtidens passion för det reala, samtidens dokumentarism, arbeta framtidsinriktat med utvecklande av en praktikbaserad kunskap som vi ad hoc och med en litterär förebild väljer att kalla en dokumentärens poetik. I en sådan poetik – som inte är normativ, men som djupast sett bygger på en idé om konst som motståndshandling – formuleras och hanteras problemet med konsten som hantverk och som praktisk kunskap om moral, subjektivitet och sanningsanspråk.
Detta arbete, som kan bli av stor betydelse för utvecklingen inom svensk film, kan ösa ur rika källor i filmhistorien och i kultur- och mediastudier. Vid Filmhögskolan och Institutionen för filmvetenskap i Göteborg bedrivs dessutom redan idag ett mindre forskningsprojekt kallat Skotten vid Vasaplatsen som behandlar filmen och sanningsproblematiken kring Göteborgskravallerna 2001. Tanken är att i första hand utveckla en konstnärlig och intellektuell miljö för att diskutera förutsättningarna för konstnärlig forskning om filmisk poetik och skapa förutsättningar för att långsiktigt påverka grundutbildning, magisterutbildning och forskarutbildning. Praktiskt avser vi att samarbeta med andra delar av Göteborgs universitet och genomföra fyra mindre tvärkonstnärliga och tvärvetenskapliga konferenser om filmpoetik, passionen för det reala i filosofisk, psykologisk och sociologisk mening, och om samtida dokumentärfilm. Resultatet av konferenserna kommer undan för undan att dokumenteras i form av ett allmänt tillgängligt, digitalt arkiv, med en länkdel och originalmaterial på temat Det dokumentäras poetik. Referensen till poetikbegreppet möjliggör en tvärkonstnärlig dialog med andra konstutbildningar. Arkivet kommer att vara en av grundpelarna för Filmhögskolans utvecklingsverksamhet, men också att vara tillgängligt för filmskapare och filmforskare på andra håll i landet.
Delprojekt 2: Från tidstrogenhet till dokumentarism – nya sociala och estetiska möjligheter för operakonsten
Projektledare:
Professor Eva Nässén
Projektet avser att utforska och beskriva vilka kontextuella och estetiska möjligheter ett närmande mellan det dokumentära och operakonsten kan ge i en tid då dokumentarismen förnyas och aktiveras inom flera andra konstarter. Ett sätt att aktualisera operakonsten är att se hur den samspelar med nya och äldre genrer. Operakonsten har således under senare decennier kommit att möta och närma sig andra genrer och vi har till exempel fått en opera med dokumentära inslag i John Adams verk, och en opera som har kommit att spela en alltmer provocerande politisk roll i det samtida Ryssland (t.ex. de religiösa demonstrationerna mot operan Rosenthals barn på Bolsjojteatern våren 2005). Mötet med det dokumentära kan således vitalisera operakonsten estetiskt, men också socialt. Det dokumentära elementet finns närvarande också på andra nivåer: i dokumentationen och rekonstruktionen av operafragment och återfunna verk och uppsättningar. En annan autenticitetsnivå i operakonsten bygger på dess starka beroende av de personliga relationerna mellan rollerna, men också från den typ av emotionell kontakt och appell som riktas till åskådaren via sången. Dessa aspekter av operakonsten närmar den till en annan dokumentarisk genre i samtiden, dokusåpan. Denna glidning av verkligheten kontrasteras ofta mot att de personer som framställs som enkla identifikationsobjekt å andra sidan är "dokumentära", "främmande", historiska gestalter. Modern operakonst laborerar på så sätt med minst tre nivåer av autenticitet: rekonstruktion och tidstrogenhet, emotionell appell och historiska beskrivningar. Projektet avser att medvetandegöra dessa nivåer och förnya bruket av dem.
Projektet
Projektet tar sin utgångspunkt i äldre operaverk, men erhåller sin samtida relevans och genom sitt medvetna ifrågasättande av den idé om "tidstrogenhet" (eller autenticitet) som präglat arbetet med äldre operor under de senaste decennierna. Projektet avser att problematisera själva tidsaspekten och begreppet "tidstrogen" och är ett sätt att också relativisera samtida gestaltningspraxis. Genom att i en och samma föreställning låta vissa roller gestaltas som uttolkningar av förlagor/källor (som en dokumentär bestående av dokumentära källor), och samtidigt låta andra motspelare gestalta de dokumentära utgångspunkterna med utgångspunkt från ett för oss samtida tolkningsidiom (en utveckling av Verfremdung), samtidigt som denna helhet inkluderas i operamusikens eget narrativa uttryck, öppnas ett spelrum för konstnärlig reflektion och konstruktion av en "verklighet", av det reala. Källorna utgörs av det "dokumentära" materialet, men dess oscillerande konstnärliga gestaltning får det reala, vår tids verklighetsbild, som resultat. Genom att medvetet blanda tidsepoker i en och samma föreställning, röra sig fram och tillbaka utmed tidsaxeln och ställa vokala och sceniska uttryck i relief mot varandra kommer verket att fås att motstå alltför enkla jagidentifikationer och oscillera mellan två identiteter av olika ordning: ett "du" och ett "det (dokumentära)" där "duet" periodvis blir den dokumentära "verkligheten" och det dokumentära kommer att personifieras/ personaliseras. Samtidigt uppstår en mängd dokumentära möjligheter i det använda källmaterialet, dvs. noter samt illustrationer och verbala beskrivningar av scenisk gestik. Metoden förutsätter att man arbetar med äldre operaverk. Ett större arbete i denna riktning genomfördes under vintern 2004/2005 på Operahögskolan i Göteborg med utgångspunkt i Spontinis opera La Vestale. Liknande försök har företagits i Göteborg 1998 med Alcione (M. Marais) och Serse 2000 (Händel), liksom vid Händelfestspiele i Halle. Modern teaterteknik och tidiga instrument har använts av bl.a. Utomjordiska Barockbolaget (Göteborg) och en blandvariant vid Folkoperan april 2005: Fedra (Rameau). Det här föreliggande projektet skiljer sig emellertid från vad som är känt genom att inte bara arbeta med rekonstruktion, utan också aktivt med gestaltning (Bulwer 1664, Lang 1727, Austin 1806, Jelgerhuis 1827, Stanislavskij ca 1920 m fl) och reflektion kring en potentiell, dokumentär poetik för operakonsten.
Delprojekt 3: education annex. Passion for the real
Projektledare:
Högskolerektor Leslie Johnson
Ett FoU-projekt om samtidskonst och samtidskonstens pedagogik mellan Konsthögskolan Valand, Institute for Contemporary Art i Moskva och Städelschule i Frankfurt a M.
Problemställning
Konsten opererar idag med verkligheten på ett nytt sätt, den ritar ständigt om gränsen mellan sina egna strategier, livserfarenheten och "verkligheten". Globaliseringen medför en dramatisk utvidgning av människors sociala erfarenheter. Ett av de intressantaste fenomenen under den internationella konstbiennalen i Moskva 2005 var till exempel att ungdomar som inte tillhörde konstvärlden ofta bättre förstod den konst som visades än kritiker och professionella konstbedömare. Idag rivs gränserna mellan konstnärliga uttryck – teater, opera, film, bild - och nya, dynamiska kombinationer uppstår i ett sökande efter uttryck som korresponderar med förutsättningarna i en förändrad verklighet. Det går inte längre att upprätthålla någon skiljelinje mellan "konstverk" och "verkliga ting" enbart genom "visuell inspektion", för att använda Arthur Dantos uttryck. Denna förändring skärper kraven på konstutbildningarna, på den dialog med vår tids politiska och sociala erfarenheter som är nödvändigt för att en konstnär ska kunna välja väg, kombinera estetiska och sociala mål, orientera sig innanför och utanför konstinstitutionerna, och finna ett uttryck och en kontext för sina erfarenheter. Föreliggande FoU-projekt avser att reflektera denna förändring och dra slutsatser av den för konstutbildningarnas del.
"Education annex" avser att bygga ett konstprojekt på temat Passion for the real, redovisa resultatet i samband med Moskva internationella konstbiennal, därefter reflektera resultatet i estetiska och sociopolitiska termer samt redovisa projektet i bokform, för att på så sätt stimulera till debatt om konst och konstutbildningar och positionera Sverige som en viktig samtalspartner. I Moskva har Institute for Contemporary Art under det senaste decenniet arbetat aktivt med modernisering av konstutbildningarna i Ryssland och Joseph Backstein ligger också bakom Moskvas internationella konstbiennal. Konsthögskolan Valand i Göteborg har tidigare samarbetat med just ICA i Moskva och dessutom, via sina professorer Jörgen Svensson och Bryndis Snaebjörnsdottir, drivit en verksamhet med inriktning på relationell konst och site specific projects. Städelschule har under Daniel Birnbaums ledarskap utvecklats till en ledande europeisk konstskola med ett starkt engagemang i samtidsfrågor. Birnbaum var dessutom medkurator under den internationella konstbiennalen i Moskva 2005. Det skisserade nätverket har en extraordinär potential vad det gäller att skapa intressanta och betydelsefulla konstprojekt och seminarier. Moskvas internationella konstbiennal 2007 har alla förutsättningar att bli en intressant och oförutsägbar plattform.
Genomförande
- Förberedande seminarieverksamhet. Under läsåret 2005/06 genomförs seminarier i stafettform för konstnärer från Moskva, Göteborg och Frankfurt med inriktning på tvärkonstnärlighet och nya territorier för konsten. Joseph Backstein, Leslie Johnson och Daniel Birnbaum kommer att koordinera en grupp föreläsare som framträder för de olika grupperna.
- Summer school. Sommaren 2006 samlas konstnärer i en summer school i ett tillfälligt "annex" på den ryska landsbygden och arbetar på temat Passion for the real. Till sommarskolan inbjuds konstnärer, konstteoretiker, filosofer.
- Inför Moskvabiennalen. I projektets tredje del förbereds och genomförs en manifestation på temat Education annex inför Moskvas internationella konstbiennal 2007.
- Summering av biennalen. Sommaren 2007 genomförs ytterligare ett möte, på Gerlesborgsskolan i Bohuslän, för att utvärdera deltagandet i Moskvabiennalen och dra slutsatserna av projektet. Den skisserade frågeställningen är: Vilken blir de kunskapsförmedlande konstinstitutionernas roll i en tid som domineras av relationell konst, site specific projects och samtidskonstens avståndstagande från och uttåg ur konstinstitutionerna? Dokumentation. En dokumentation/katalog över hela projektet ges ut med de tre projektledarna som huvudredaktörer. Dokumentationen är avsedd att ge en impuls till förnyelse av såväl konst som konstutbildningar. Ett gemensamt seminarium med katalogen som utgångspunkt hålls under 2008.
Medverkande forskare/konstnärer
Högskolerektor Leslie Johnson, Konsthögskolan Valand, Göteborgs universitet (20 %)
Adjunkt Fredrik Svensk, Konsthögskolan Valand, Göteborgs universitet
Projektet genomförs i samverkan med professor Daniel Birnbaum, STädelschule, Frankfut a/M.
Delprojekt 4: Design och verkliga möjligheter – förnyelse och kontinuitet vid utformning av kök
Projektledare:
Professor Peter Ullmark
Design av nya produkter och miljöer tillgodoser behov som inte alltid är uppenbara och medvetandegjorda. Deras positiva syfte och ändamålsenlighet måste därför framställas genom anknytning till något välbekant. Varje designuppgift är därför alltid en avvägning mellan förnyelse och kontinuitet. Kontinuiteten förutsätter en medveten kontextualisering genom associationer via funktionselement, stil eller anknytning till berättelser som ger upplevelsen en påtaglig verklighetsanknytning i tid och rum. Varje designuppgift har därför ett dokumentärt element. Hur väl designern lyckas med detta dokumentära beror på hur väl man förstår sin generations sociala och kulturella erfarenheter och kan fånga deras uttryck i sin gestaltning. När det är fråga om mer radikala avvikelser från det välbekanta måste igenkänning skapas med hjälp av metaforer som genom associationer till andra välbekanta verkligheter skapar begriplighet. I det här aktuella projektet avser vi att undersöka spelet mellan verklighetsbilder och artefakter och mellan förnyelse och kontinuitet i design. Arbetet kommer att bygga på begrepps- och teoriutvecklingen inom det designprocessorienterade arbete som bedrivits inom Chalmers Arkitektur under ledning av Peter Ullmark och som resulterat i flera avhandlingar (Fröst 2004, Edeholt 2004, Rehal 2004). Det långsiktiga syftet är att bygga upp ett parallellt spår inriktat på en designorienterad artefaktvetenskap med förankring inom designområdet. Kunskaper om artefakters påverkan på människors liv har hittills utvecklats inom humanistiska och samhällsvetenskapliga områden såsom sociologi, socialantropologi och psykologi. Visst arbete har också genomförts av designers och arkitekter med utgångspunkter och metoder hämtade från områden som dessa, särskilt inom Byggnadsfunktionslära på KTH i Stockholm och på LTH i Lund. Under senare har dock den designorienterade forskningen i det närmaste försvunnit. Till en del beror detta på kritik mot dess oförmåga att hantera de komplexa sammanhangen och blandningen av mätbara och omätbara kvaliteter. I arbetet med att utveckla designprocesserna har dock nya ansatser som hämtar stöd från erfarenheterna av praktiskt designarbete och konstnärlig verksamhet utvecklats (Ullmark 2004). Kök som undersökningsområde Vi har för detta arbete valt ett speciellt undersökningsområde, bostadens kök. Dess planering och utformning uppvisar stor kontinuitet. Avgörande steg togs under 1940- och 1950-talen genom ett antal studier av husmödrars arbetssätt. Rörelsemönster och frekvenser undersöktes och man drog slutsatser om placering och utformning av spis, diskbänk, arbetsytor, förvaring och annat (Boalt 1948-49, Holm 1956, Krantz 1990, Lawrence 1987, Åkerman 1941. Se även Bent Hamers komiska skildring i den norska filmen ¿Salmer fra køkkenet¿). Den funktionalistiska/vetenskapliga karaktären på studierna har präglat synen på design under mycket lång tid. Den har gett upphov till en speciell stil som präglas av kompromisslöshet när det gäller mått och standardisering, egenskaper som förknippas med den skandinaviska kulturen. Den berättar om ett ideal, folkhemmet, som i sig utgör en bas för designarbetets dokumentära inslag. Denna berättelse är ännu idag utgångspunkten för kökens utformning. Hushållen har emellertid förändrats i grundläggande avseenden sedan 1950-talet. En- och tvåpersonshushållen dominerar och den traditionella kärnfamiljen blir alltmer ovanlig. Även själva matlagningen har ändrat karaktär. Köket har upphöjts från effektivt "laboratorium" till en centralpunkt för hushållens liv. Hushållen lägger ner betydande resurser på investeringar i sina kök. Skillnaderna gäller dock mest utformningsdetaljer som t ex materialval. De förändrade förutsättningarna kräver grundläggande omprövningar av design och inredning i köket som aktualiserar relationen mellan det välbekanta och det nytänkta.
Syfte och upplägg
Projektet har till grundläggande syfte att studera sammanhanget mellan förnyelse och kontinuitet i designarbetet. Det är fråga om att medvetandegöra och utveckla det dokumentära kunnandet och dess metodik i samklang med de förändrade förutsättningarna. Arbetet kommer att innefatta såväl studier av existerande idélösningar som generering och prövning av nya. De nya lösningarna kommer att presenteras med hjälp av bilder och datormodeller i enlighet med den kunskap och de metoder som utvecklats av Saddek Rehal (2004) och Peter Fröst (2004). Projektet kommer att genomföras på Högskolan för Design och Konsthantverk i samarbete med en brukargrupp från hushåll av olika slag och med stöd av personer som har professionell kunskap om matlagning. Resultatet skall bli ett utvecklat gemensamt språkspel med begrepp, mönster och exempel som ger nya möjligheter att förstå betydelsen av och diskutera formfrågor i samband med design av vardagliga miljöer och produkter och särskilt betydelsen av kontinuitet genom dokumentära anknytningar.