Lasciatemi morire o farò La Finta Pazza

Författare: Elisabeth Belgrano

Titel: "Lasciatemi morire" o faró "La Finta Pazza": Embodying Vocal Nothingness on Stage in Italian and French 17th century Operatic Laments and Mad Scenes

Avhandling i scenisk gestaltning, 2011
 
 

Innehåll

Denna avhandling beskriver en sångerskas konstnärliga forskningsprocess från det allra första mötet med det musikaliska manuskriptet, fram till stegen ut på scengolvet och stunden då förställningen kan börja.
Syftet med avhandlingsprojektet är att formulera, definiera, analysera och skapa en djupare förståelse av begreppet pure voice – den rena rösten, den klara rösten – utifrån en sångerskas praktiskt gestaltande perspektiv. Praktik och reflektion sammanfogas i en dialog med teorier rörande begreppet Intet, ett begrepp som livligt debatterades i akademiska kretsar i både Italien och i Frankrike under 1600-talet, samtidigt som operagenren började få den form som vi idag kan uppleva på våra operascener. Intet kom att nära förknippas med den kvinnliga sångerskan, hennes rena röst, men också hennes förmåga att utsmycka och ornamentera en musikalisk komposition. 

Formen för avhandlingen hämtas ifrån den musikdramatiska traditionen. Gestaltningsprocessen står i centrum som ett musikaliskt drama, här i en prolog och tre akter följt av en epilog. Det musikaliska dramat presenteras på en DVD, och dialogen kan följas i Librettot (del I). Till detta libretto följer ytterligare en text, Il Cannocchiale (del II), som fungerar som en slags teaterkikare där förställningen fördjupas, utvecklas, förklaras, belyses, problema- tiseras och kanske till och med får publiken att förbryllas. Modellen med att skapa en teaterkikartext hämtas ifrån operaföreställningen La Finta Pazza (Den Falska Galna), uppförd i Venedig 1641. I anslutning till dess operali- bretto publicerades Il Cannocchiale della Finta Pazza.

Det musikaliska materialet består av sex scener från italienska och franska musikaliska dramer från 1600-talet. Scenerna har alla klagosången och van- sinnesscenen som sin gemensamma nämnare. Dessa scenformer beskrivs i musikvetenskapliga källor som operauppsättningarnas absoluta glansnummer. Scenerna kom dessutom oftast att gestaltas av sjungande kvinnliga skådespelerskor. Kvinnornas gestaltningar hamnade i ett retoriskt gränsland där regler och mönster fick tillåtelse att sträcka sig i de mest oväntade riktningar. Det vansinniga agerandet satte sin prägel på den intellektuella debatten i Venedig så till den grad att dessa prima donne kom att betraktas som gestaltande symboler för begreppet Intet.

Målet med denna avhandling har varit att hitta nya sätt att praktiskt och teoretiskt formulera skillnader och likheter mellan de italienska och franska gestaltningsformerna utifrån begreppet Intet (Nothingness). Studien har resulterat i en fördjupad förståelse för ytterligare ett närliggande begrepp som bättre kunnat beskriva intets motsvarighet utifrån ett franskt vokalt perspektiv, nämligen 1600-tals begreppet Je-ne-sai- quoi (Jag-vet-inte-vad).

Detta är avhandling nr 25 i ArtMonitor-serien.



ISBN: 978-91-978-477-4-2

Språk

Avhandlingen är på engelska med svensk sammanfattning.

Beställning av avhandling

Här hittar du information om hur du kan köpa exemplar av avhandlingen

Avhandlingen finns elektroniskt publicerad

Avhandlingen finns även publicerad i GUPEA (Göteborgs universitets publikationer - Elektroniskt Arkiv). 



Hämta hem avhandlingen